• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 05/25 2016 kl 08:50 -

Chefer får höja handen och säga “nej, det där går jag inte med på”

Stopp! säger han och håller med rak arm sin handflata framför i mitt ansikte. Det är så förskolan har lärt min två-åring att han ska sätta gränser. Han använder samma logik på mig här hemma. I regel när jag försöker sätta gränser för honom. Jag kan säga Inte sparka fotboll i vardagsrummet. Sonen stannar upp, sätter ena handen i sidan och med den andra gör han stopptecknet. Han spelar arg och säger Stopp, mamma! Det är så gulligt att det inte är klokt. Min andra son gjorde likadant under förskoleåren. Nu är han sju år och han gör inte det längre.

Visst är det bedrövligt att vi efter dagisåldern tycks ha så synnerligen svårt att höja handen och säga nej, det där går jag inte med på. Jag blev påmind om det då jag läste ”Like It or Not, “Smart Drugs” Are Coming to the Office” i maj-utgåvan av Harvard Business Review. Det är en aktuell och mycket läsvärd artikel av professor Carl Cederström vid Stockholms universitet om smarta drogers intåg i arbetslivet.

I korthet handlar det om att fler och fler människor utan medicinsk diagnos använder narkolepsi eller ADHD mediciner för att höja sin prestationsförmåga. Mindre sömn utan trötthetskänsla, bättre koncentrationsförmåga och bättre minne är det som eftersträvas. De narkotikaklassade drogerna används av studenter och tjänstemän som vill orka jobba mer eftersom de upplever att kraven i dagens arbetsliv är högre än vad en normalt presterande människa kan leva upp till. En av lockelserna med drogerna är att de anses vara konsekvensfria eftersom de inte är beroendeframkallande och de kortsiktiga biverkningarna (huvudverk, illamående, hudsjukdomar, anti-socialt beteende, frekventa toalettbesök mm) inte är en större plåga för omgivningen.

20-25% av studenterna vid exempelvis amerikanske och brittiska universitet använder smarta droger. Också studenter på svenska universitet tar de också kallade pluggdrogerna. Och som Cederström skriver så är det inte logisk att förvänta sig att de slutar när de kommer in på jobbmarknaden där kraven är ännu högre.  Och i Silicon Valley och andra typiska högpresterande branscher som finans, media, juridiken, sjukvården och IT blir smarta droger vanligare och vanligare. De är ofarliga (på kort sikt,  eventuella långtidsbiverkningar vet man ingenting om än), effektiva och relativt lätta att få tag i och snart kommer de (är de?) på ett kontor nära dig, skriver Cederström. Han fortsätter med att fenomenet i sin tur borde väcka ett antal frågor hos oss chefer; vill vi tillåta eller till och med efterfråga att våra medarbetare använder smarta droger på jobbet?

Det är nu jag känner att jag vill lyfta handen och säga stopp, det där går jag inte med på. Ur två synvinklar.

Inte ännu ett ansvar på chefen
Smarta droger som narkolepsi och ADHD-mediciner är i Sverige (som i många länder) narkotikaklassade och receptbelagda, men de är mycket lättillgängliga via internet för den som vågar. Eftersom de är olagliga att förtära för alla utan medicinsk diagnos och recept, så behöver vi chefer inte ta ställning alls. Lika lite som vi behöver ta ställning till om vi ska tillåta kokain på jobbet eller inte. Beslutet är redan fattat av högre makter och det är inte allt vi chefer ska acceptera att ta ansvar för.

Det ska duga att vara människa
I Norge benämner man dagens ungdom/unga vuxna som Generation Prestation. Det är ett epitet som nog kan fungera även på en hel del som har passerat 30 år. Det ska presteras på alla områden i livet och ”good enough” finns inte. Nu är inte dagens ungdom/unga vuxna generation den första som har testat droger. Men det är något att tänka på att tidigare generationer har tagit droger främst för att göra livet roligare, medan dagens unga tar smarta droger för att orka jobba mera. Gärna fjortontimmars dagar utan att bli det minsta trötta. Smarta droger gör 24/7 arbetslivet möjligt, men varför skulle vi vilja ha det? Vi (och våra unga) borde säga stopp, det här går jag inte med på. Vi som vuxna, chefer och arbetsgivare har ansvaret att skapa ett arbets- och samhällsliv där det räcker bra att vara en normalt presterande människa. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela