• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 09/18 2018 kl 11:42 -

Förtvivlan och skam räcker inte, de högsta chefernas haveri kommer svida

De största förlorarna utropar sig till vinnare, det hytts med pekfingrar i alla riktningar och i bryska ordalag avvisas alla samarbetsnärmanden från kollegor man inte regelbundet äter lunch med i matsalen. Makten är viktigare än uppdraget att leda landet.

Givet den långa förberedelsetiden – för valresultatet kom knappast som en chock – är situationen häpnadsväckande. Det är en vardagsuppgift för chefer som dig och mig att kavla upp ärmarna, lösa problem och hitta vägen framåt. Men det tycks främmande för våra politiska makthavare.

Det är tillräckligt förskräckligt att som medborgare behöva genomlida det ledarskapshaveri som just nu utspelar sig inom svensk politik. Och vetskapen om att vi chefer kommer få lida flera gånger om för våra politiska ledares uppenbara oförmåga är nästintill knäckande. För att över huvudtaget stå ut med både förtvivlan och skammen är reflexen att inte titta och inte lyssna. Men förtroende sinar, och orättvist nog inte bara för Löfven, Lööf, Kristersson och Busch Thor med sällskap, men även för dig och mig.

Det är sen länge bevisat att känslor och beteenden är smittsamma, men det är också bevisat att chefsförtroende smittar. Tilltron till dig och mig beror alltså inte bara på vad vi gör och inte gör, men också på hur chefskollektivet som helhet beter sig. Och då framförallt våra högsta chefer. Och just nu är de inte mycket att hurra för. 

Det där med förtroende är ingen bagatell, det är avgörande för alla ledare som vill få något gjort. I min och din värld är förtroende grunden för medarbetarengagemang och -produktivitet. För politiker är det källan till röster. 

Enligt världens mest omfattande förtroendeundersökning – The Edelman TrustBarometer – ligger Sverige redan långt ner på listan av länder där invånarna har lågt förtroende för landets ledarskap och myndigheter, företag, media och non-profit organisationer. Trots en fin höjning 2017–2018 är nivån så låg att Edelman beskriver det som misstroende (distrust) och inte förtroende (trust). 

Det absurda som just nu pågår inom svensk politik besudlar alla, och i synnerhet oss chefer. Men vi ska inte deppa ihop. Positivt beteende är som vetenskapligt bevisat smittsamt, och om våra politiska ledare snålar med samarbete, att sätta mål, framtidstro, hövlighet, integritet och generositet, så gör vi klokt i att kavla upp ärmarna och bjuda på desto mer. Mycket mer. Det borde vara enkelt för oss, för jag har inte mött en enda chef som inte vardagligen kavlar upp ärmarna, löser problem och hittar vägen framåt. Men framförallt har vi den goda vanan att – inte sällan till överdrift – sätta kunders, medarbetares och verksamhetens behov framför våra egna. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela